Demografi:

Kunama-folket bor huvudsakligen i de gränsregionerna mellan Etiopien och Eritrea. Deras traditionella hemvist är i områdena som omfattar den etiopiska regionen Tigray och delar av Eritrea, särskilt i låglandsområdena nära gränsen mellan dessa två länder. De är ett relativt litet folk, men deras närvaro i dessa områden sträcker sig över många generationer.

Kunama-språket är deras modersmål och talas av majoriteten inom deras samhällen, även om det finns olika dialekter beroende på den geografiska platsen. Det finns också vissa grupper av Kunama som har blivit tvåspråkiga och talar både sitt eget språk och de nationella språken i Etiopien och Eritrea, som tigrinska och arabiska.

Kunama-folket har traditionellt varit ett jordbruksfolk, och deras livsstil är starkt knuten till jordbruket, särskilt till odling av grödor som majs, vete och sorghum. De är även kända för sitt arbete med boskapsskötsel, vilket har varit en viktig del av deras ekonomi och livsstil. Deras samhällen är i hög grad baserade på släktskap och samhällsanslutningar, och även om det finns några större byar, lever de ofta i små, nära gemenskaper där varje individ har en tydlig roll och funktion.

Kunama-folket har också påverkats av moderna förändringar, inklusive urbanisering och migration, vilket har lett till att en del medlemmar i samhället nu lever i städer eller utomlands, särskilt i områden som Addis Abeba och andra större städer i både Etiopien och Eritrea.

Idag är de flesta Kunama sedentariska jordbrukare och boskapsskötare, och de höjer framför allt nötkreatur.

Kunama-samhället är matrilineärt och klanbaserat, där vissa av de mest framstående klanerna inkluderar Alaka, Lakka, Serma, Kara och Nataka. Klanerna spelar en viktig roll i deras sociala och kulturella strukturer, och det är genom släktskap och dessa klanband som deras samhälle är organiserat.

Majoriteten av Kunama-folket är antingen muslimer eller romersk-katoliker, medan några fortfarande praktiserar sin traditionella religion. Kunama konverterade till kristendom och islam i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Denna religiösa mångfald har präglat deras samhälle, men deras traditionella tro och kulturella praxis har fortsatt att vara en viktig del av deras identitet.